“For 24 years I’ve been living next door to Alice…” Okej, det är inte en Alice, och inte heller tjugofyra år. Men Herr Intressant i min trappuppgång har ju som bekant varit av intresse sedan urminnes tider. Så visst kändes det lite sorgligt idag när jag kom hem och såg lappen i porten om visning av lägenhet, och senare såg honom stuva in ett flyttlass i sin lilla bil. Jag som har väntat i evighet på att hans eller min blyghet som i ett trollslag ska försvinna (sista tiden har vi tagit steget från bara ett hej till att faktiskt utbyta några meningar). Ja ja, det kanske är meningen att jag ska lära mig att inte bara vänta utan att faktiskt ta första steget när jag tycker att någon är intressant. Det finns en annan person av intresse för tillfället, så jag får väl öva mig på honom.

För övrigt har det varit en trevlig helg. I fredags var jag och G på Big Ben och såg Led Boots. Det var så kul att se grabbarna igen!! När G pratade med dem innan jag kom dit, sa de att på den tiden de spelade på Lilla Maria så tyckte de inte att det var roligt att spela om vi (jag, G och L) inte var där. Lite kul. Tyvärr kunde jag inte stanna så länge denna gång eftersom jag ville vara relativt pigg och utvilad dagen därpå. Nästa gång de spelar ska jag vara kvar och partaja hela natten lång.

Igår kom A på besök. Vi hann med en liten shoppingrunda i city, god lunch i Kista, liten shoppingrunda i Kista, oätlig middag hemma (varför blir all mat alltid misslyckad när jag ska bjuda andra??), nostalgititt på mina gamla konsertfoton, nostalgilyssnande på gamla vinylplattor (mera Whitesnake till folket!) och X antal timmars Smokie-videotittande. Förhoppningsvis hade A lika trevligt som jag.

För ett par veckor sedan var jag och R på Skansen. Vi kunde bara konstatera att en varm solig dag ser de flesta djur ganska utslagna ut:

Okej, dags för en liten liten uppdatering. Nu har jag ju äntligen tagit mig i kragen och skakat liv i min gamla LiveJournal för att mina internationella vänner ska kunna läsa en engelskspråkig blogg. Då ska jag väl inte låta den vanliga bloggen falla i glömska.

Så vad har då hänt i mitt liv på sista tiden? Inte mycket, som vanligt. Det mest intressanta var väl den lilla helgutflykten med K för några veckor sedan. Vi åkte upp till mina gamla hemtrakter där jag deltog i det årliga Sotarafton, och sedan åkte vi vidare till Dalarna för att för första gången besöka Papperskraft.

Nu närmaste veckan är det dags för lite små utflykter igen, av det mer galna slaget. För jag antar att det är galet att åka iväg till annan ort för att gå på en konsert med ett band jag såg så sent som för fyra månader sedan. Men vadå, lite galna saker måste man få göra. Som någon uttryckte i ett mail jag fick - “annars kan man ju bli vuxen”.

Och om ytterligare några veckor ska jag och mamma åka på en tvådagars liten minitur till Flen och Bettna, för att titta på hennes morfars gamla hemtrakter. Vilket påminner mig om att jag måste komma ihåg att ringa och boka hotellrum så vi har någonstans att övernatta.

För övrigt var jag och L ut och åt middag i onsdags, och sedan satt vi på Kellys uteservering och drack ett par glas och pratade och kollade på folk. Det var trevligt. Såna saker som jag gärna skulle göra lite oftare. Jag hade funderingar på att gå ut med G en sväng i kväll, men jag tror jag avstår. Dels gillar jag absolut inte bandet som ska spela, och dels ska jag upp rätt så tidigt imorgon så jag vill gärna komma i säng i hyfsad tid. Ska förhoppningsvis partaja lite imorgon kväll istället.

Dags för en liten uppdatering kanske, eftersom det var tio dagar sedan jag skrev sist.

Jag tillbringade merparten av förra veckan hos mina föräldrar. Det är alltid skönt när jag har möjlighet att åka dit mer än bara lördag-söndag - denna gång gick det eftersom det var helgdag och klämdag. Dock passade jag på att vara dunderförkyld hela tiden, men jag var i alla fall på benen.

I torsdags ledde pappa en byavandring (eller vad det kan tänkas kallas). Han guidade oss runt gårdarna och på skogsvägar och -stigar, och berättade om alla hus och boende som funnits där tidigare. Han vet så otroligt mycket om sånt, han borde skriva en bok!

Annars… lever jag samma händelselösa liv som alltid. *suckar uppgivet*

Jag fikade med L igår, och ska antagligen ha pärlkväll med henne och en annan pärla på lördag. Roligt att det händer nå’t i helgen trots allt, när A:s planerade besök blev inställt. Imorgon ska jag luncha med vännen K som just är hemkommen från Skottland där hon har varit och tittat hur hennes kungliga förfäder bodde.

Idag mötte jag Herr Intressant. Som vanligt förvandlades jag till en fjortis med tunghäfta, men lyckades i alla fall haspla ur mig mer än bara ett hej. Jag önskar att jag vågade föreslå en fika eller att vi ska gå ut och ta en öl eller nå’t, men det enda jag kan tänka på är att han är så fasligt snygg och jag är bara fasligt tjock så varför skulle han vilja träffa mig. *suckar igen* Jag tror jag ska banta bort trettio kilo till nästa gång jag möter honom, det borde jag väl fixa på en vecka (eller två eller tre eller när det nu blir)?

Mamma har fått mig att bli beroende av ännu ett TV-program. American Idol. Va?! Jag som alltid varit antidokusåpaist. Men det är ju musik vet’ja, och musik älskar jag. Min favorit är Taylor Hicks, han är bara så cool. Läste att hans mål med livet är att vara så “happy” (glad eller lycklig?) som möjligt. Ett bra motto tycker jag.

Jag tror bestämt att pärlskaparlusten börjar krypa ut ur det ide den tillbringat ett antal månader i. För idag shoppade jag pärlor. Mest parvis - jag tycker alltid det är roligast att göra örhängen. Shoppande skedde på Street. Jag hade lovat Marie att komma dit med en tång hon skulle ha av mig. Förstås kunde jag inte låta bli att dregla över hennes bord med pärlor varav några slank ner i en liten shoppingpåse. Några roliga delar blev det även hos Rosie (ett par läckra gröna pärlor och några Hello Kitty-berlocker).
Så nu vet jag vad jag ska göra framför TV:n och Eurovisionsschlagerfinalen ikväll - örhängen!

Kort som i dubbel pappersbit man skriver hälsning i och ger till någon:

Så har jag då äntligen skapat något. I fredags gjorde jag ett kort i all hast. Fotat har jag gjort också, men bilden är kvar i kameran, så den får hamna i bloggen en annan dag. Kortet var till scrapbutiken Papprika på dess 3-årsdag. Vadå? Är det inte normalt att göra grattiskort till butiker, gör man bara det till människor? Jaha. Men så har ju jag aldrig varit normal heller.

Kort som i inte långt - en kortfattad uppdatering av vad som hänt sedan sist:

Jag fick inte jobbet jag inte ville ha. Eller rättare sagt, först ville arbetsgivaren att jag skulle prova på i ett par veckor (men fortfarande gå på A-kassa under den tiden - så får man väl inte göra??). Sedan… blev det inte så. Jag behöver inte gå in på några detaljer här, kan bara kort säga att han verkar oseriös och jag är lättad att jag slipper ha något med honom att göra.

Jag har gjort den fantastiska upptäckten att det räcker med ett utlåtande från min läkare för att Arbetsförmedlingen ska ta hänsyn till vad jag klarar resp inte klarar i arbetslivet. Yes! Jag som trodde att det behövdes en utredning från Försäkringskassan (och enligt dem är jag ju fullt rehabiliterad). En mycket lättad jag ska träffa AF i veckan och få papper som min läkare ska fylla i.

Var som sagt på 3-årskalas i fredags. 30% rea kl 3 (15) den 3/3 kunde jag inte missa. Visa-kortet darrade som ett asplöv av blotta förskräckelsen och jag fick nya leksaker till min samling (samla, jag det är klart jag samlar på pysselsaker… vadå, ska man använda dem också??).

I och K är tillbaka i stan igen. Båda vill träffa mig imorgon, men jag har lovat K först, så… Ack så krävande det är att vara en eftertraktad person.

Jag har börjat längta till Smokie-konserten. Nu är det bara nio dagar kvar. Jag har nästan abstinens, det var över ett år sedan jag såg dem senast. Ska köpa deras nya CD imorgon. Det kan ju vara trevligt att faktiskt ha hört de nya låtarna de garanterat kommer att spela på konserten.

Ja, det kan man ju undra. Inte en endaste uppdatering av bloggen på en hel månad.

Det började med stress. Nedläggning av företag, nedsatta priser i nätbutiken, och konstant jobb från morgon till kväll. Jag blev stressad och tog en paus. Inte bara från bloggandet, utan från annat också. Energin räckte inte till allt.

Jag blir så där vissa perioder. När allt bara känns för mycket, då måste jag ta paus från vissa saker i livet. Vid detta tillfället blev det alltså från bloggandet, och också från scrappandet (har visserligen ägnat mig åt lite annat pyssel, men inte scrappat några layouter, och inte mycket kort heller).

Däremot har jag gjort andra saker. Jag har återupptagit brevskrivandet igen. Jag som alltid har haft brevvänner i hela mitt liv, från jag var 9 år och ända tills jag sprang in i väggen för några år sedan. Då orkade jag inte vara social ens via brev. Jag tror att jag tappade några brevvänner pga detta, men några har ihärdigt och tålmodigt väntat på min återkomst. Så dem har jag nu tagit upp kontakten med igen. Jag har också börjat brevväxla med en del nya människor, som jag hittat via yahoogrupper för brevväxling (ja, yahoogrupper kan vara bra att ha till mycket). Jag hade inte insett hur mycket jag faktiskt saknat brevskrivandet. Det är så avkopplande att sätta sig med penna och papper och skriva, och inte bara sitta och knacka på tangentbordet och glo på skärmen som jag alltid gör annars.

Söka jobb har jag förstås också börjat med. Hade velat börja redan innan jag la ner företaget, men det blev ju så stressigt där på slutet. Så jobbsökandet började samma dag som jag skrev in mig på arbetsförmedlingen. Den här gången söker jag även butiksjobb. Jag känner mer och mer att jag saknar det. Jobba i butik är ju vad jag alltid gjort, sedan kom väggen och jag klarade inte av att vara bland människor. Men nu har det gått så lång tid och jag mår så pass mycket bättre att jag både vill och tror att jag kan klara av ett sånt jobb igen.

Dock finns det vissa jobb jag undviker att söka, sånt jag vet att jag inte klarar av med min stress och ångest. Dessvärre har jag just fått erfara att arbetsförmedlingen inte tar någon hänsyn till mina stressproblem, eftersom jag av försäkringskassan anses 100% rehabiliterad, frisk och arbetsför. Har precis nu i dagarna blivit anvisad ett jobb som jag vet faller inom ramarna för vad jag INTE klarar av. Jag var på anställningsintervju idag, och nu är jag livrädd att jag faktiskt ska få detta jobb, för jag VET att vissa av arbetsuppgifterna i den tjänsten är sånt jag inte kan hantera. Det har tagit mig nästan fem år att komma tillbaka till ett “normalt liv” och jag vill inte behöva riskera att falla tillbaka till ruta ett igen…

En kort uppdatering av senaste dagarna:

29 december
Fick ett impulsryck och åkte till Åhléns. Jag hade sett en underbar ängel där innan jul, men tyckte det var lite väl saftigt att lägga ut 275 kr på något jag bara kan ha framme ett par veckor till jul. Nu fanns den för halva priset, så jag slog till. Den är bara så vacker!

30 december
Firade min födelsedag en dag för sent tillsammans med vännerna L och G. De skulle egentligen ha kommit på rätt dag, men då var det sånt snöoväder att vi var osäkra på om pendeltåg och bussar skulle gå normalt. En trevlig kväll med inte-så-god mat (jag är en hopplös kock), vin, prat och TP-spelande.

Nyårsafton
Jag är en störd person. För jag vill vara hemma för mig själv när det är nyårsafton. Jag har ingen lust att sitta på tunnelbanan hem mitt i natten när det antagligen är fullt av fulla människor. Jag trivs bättre hemma i soffan, där jag kan ha det lugnt och skönt och lukta på (??) TV:n. En del av kvällen ägnades åt att skapa ett smyckeset till en fyllande kompis. Blidde så här (förutom att det som är knallblått på bilden inte är lika knallblått i verkligheten):

Nyårsdagen
Biobesök med I. Vi såg “Buss till Italien”, som inte alls var så bra som jag hade väntat mig.

Nå, hur var det nu med nyårslöftena? Jag brukar inte avge några såna, för jag kan i alla fall aldrig hålla dem. Men det finns en hel del saker jag skulle vilja bli bättre på. T ex:
- Scrappa mer
- Fotografera mer
- Uppdatera min blogg regelbundet
- Skicka mer RAKar
- Besvara email snabbare
- Börja skriva brev igen
- Vara mer ekonomisk, inte slösa så mycket (eftersom jag inte har mycket pengar att skösa med)
- Bättre matvanor
- Dagliga promenader
- Börja meditera regelbundet igen

Det finns säkert mycket mer jag skulle kunna fylla på listan med. Och jag tänker inte gå in stenhårt för allting på en gång, för då kommer jag bara att ledsna och så blir det inga förändringar alls. Men förhoppningsvis kan jag ha listan någonstans i bakhuvudet och så sakta börja införa nya vanor…