CreaMarias dagbokPyssel, vardag och grubblerier

Dags för en liten uppdatering kanske, eftersom det var tio dagar sedan jag skrev sist.

Jag tillbringade merparten av förra veckan hos mina föräldrar. Det är alltid skönt när jag har möjlighet att åka dit mer än bara lördag-söndag - denna gång gick det eftersom det var helgdag och klämdag. Dock passade jag på att vara dunderförkyld hela tiden, men jag var i alla fall på benen.

I torsdags ledde pappa en byavandring (eller vad det kan tänkas kallas). Han guidade oss runt gårdarna och på skogsvägar och -stigar, och berättade om alla hus och boende som funnits där tidigare. Han vet så otroligt mycket om sånt, han borde skriva en bok!

Annars… lever jag samma händelselösa liv som alltid. *suckar uppgivet*

Jag fikade med L igår, och ska antagligen ha pärlkväll med henne och en annan pärla på lördag. Roligt att det händer nå’t i helgen trots allt, när A:s planerade besök blev inställt. Imorgon ska jag luncha med vännen K som just är hemkommen från Skottland där hon har varit och tittat hur hennes kungliga förfäder bodde.

Idag mötte jag Herr Intressant. Som vanligt förvandlades jag till en fjortis med tunghäfta, men lyckades i alla fall haspla ur mig mer än bara ett hej. Jag önskar att jag vågade föreslå en fika eller att vi ska gå ut och ta en öl eller nå’t, men det enda jag kan tänka på är att han är så fasligt snygg och jag är bara fasligt tjock så varför skulle han vilja träffa mig. *suckar igen* Jag tror jag ska banta bort trettio kilo till nästa gång jag möter honom, det borde jag väl fixa på en vecka (eller två eller tre eller när det nu blir)?

Mamma har fått mig att bli beroende av ännu ett TV-program. American Idol. Va?! Jag som alltid varit antidokusåpaist. Men det är ju musik vet’ja, och musik älskar jag. Min favorit är Taylor Hicks, han är bara så cool. Läste att hans mål med livet är att vara så “happy” (glad eller lycklig?) som möjligt. Ett bra motto tycker jag.

Jaha, så har det varit sista deltävlingen i Melodifestivalen då. Melodifestivalfantast som jag är måste jag förstås tycka till lite.

Roger Pontare: Ah, den låten gillar jag, min favorit i kvällens startfält. För övrigt har jag alltid gillat Pontares stil också.

Laila Adéle: Helt okej låt och sångerska, men inte riktigt i Melodifestivalsammanhag. Jag satt liksom bara och väntade på en refräng som aldrig kom…

Günther: No comments. Jag ser honom som ett enda stort (dåligt) skämt.

Sandra Dahlberg: En av kvällens bättre låtar, även om jag hela tiden hakade upp mig på att den påminde om Lili & Sussies “Oh Mama”.

Evan: Nja. Om man korsar en sämre version av BWO med Modern Talking så låter det nog ungefär så här?

Rednex: Positiv överraskning. Jag tjuvlyssnade på låtarna på SVT tidigare idag, och då tyckte jag den var så där. Men nu på TV… min favorit näst efter Pontare.

Björn Kjellman: Jag har alltid gillat honom, och han är hyfsat okej som sångare också. Men låten. *suck* Inte dålig, men kort och gott - mossig. Typ fyrtio år för sen.

Carola: En av mina favoritartister, med en fantastisk röst och utstrålning. Men låten var inte alls så outstanding som jag hade väntat mig. Det skulle inte förvåna mig om hon tar hem segern i Globen nästa vecka, men jag tror inte hon har någon chans i Aten…

(Nä, jag har verkligen inget liv, eftersom jag måste skriva om Melodifestivalen i min blogg.)

En kort uppdatering av senaste dagarna:

29 december
Fick ett impulsryck och åkte till Åhléns. Jag hade sett en underbar ängel där innan jul, men tyckte det var lite väl saftigt att lägga ut 275 kr på något jag bara kan ha framme ett par veckor till jul. Nu fanns den för halva priset, så jag slog till. Den är bara så vacker!

30 december
Firade min födelsedag en dag för sent tillsammans med vännerna L och G. De skulle egentligen ha kommit på rätt dag, men då var det sånt snöoväder att vi var osäkra på om pendeltåg och bussar skulle gå normalt. En trevlig kväll med inte-så-god mat (jag är en hopplös kock), vin, prat och TP-spelande.

Nyårsafton
Jag är en störd person. För jag vill vara hemma för mig själv när det är nyårsafton. Jag har ingen lust att sitta på tunnelbanan hem mitt i natten när det antagligen är fullt av fulla människor. Jag trivs bättre hemma i soffan, där jag kan ha det lugnt och skönt och lukta på (??) TV:n. En del av kvällen ägnades åt att skapa ett smyckeset till en fyllande kompis. Blidde så här (förutom att det som är knallblått på bilden inte är lika knallblått i verkligheten):

Nyårsdagen
Biobesök med I. Vi såg “Buss till Italien”, som inte alls var så bra som jag hade väntat mig.

Nå, hur var det nu med nyårslöftena? Jag brukar inte avge några såna, för jag kan i alla fall aldrig hålla dem. Men det finns en hel del saker jag skulle vilja bli bättre på. T ex:
- Scrappa mer
- Fotografera mer
- Uppdatera min blogg regelbundet
- Skicka mer RAKar
- Besvara email snabbare
- Börja skriva brev igen
- Vara mer ekonomisk, inte slösa så mycket (eftersom jag inte har mycket pengar att skösa med)
- Bättre matvanor
- Dagliga promenader
- Börja meditera regelbundet igen

Det finns säkert mycket mer jag skulle kunna fylla på listan med. Och jag tänker inte gå in stenhårt för allting på en gång, för då kommer jag bara att ledsna och så blir det inga förändringar alls. Men förhoppningsvis kan jag ha listan någonstans i bakhuvudet och så sakta börja införa nya vanor…

Nu är jag tillbaka hemma igen, efter att ha tillbringat en vecka hos mina föräldrar. Det var en underbart härlig vecka - en lugn tillvaro i en lugn miljö. Skog, snö och tystnad. Trevligt sällskap (till skillnad från min vanliga ensamma tillvaro - att umgås med vänner kan aldrig fylla det tomrum som det innebär att jag är singel och inte delar vardagen med någon) och avkopplande sysselsättning (jag har inte gjort så mycket mer än att titta på TV, spela TP med mamma, brodera och tillverkat lite pärlsmycken). Jag känner mig otroligt utvilad och avslappnad. Jag sover också så mycket bättre där, trots att sängen i mitt gamla flickrum ger mig vansinning värk i axlar och nacke. Till skillnad från här hemma - i natt var första natten hemma igen, och jag lyckades inte somna förrän vid 2-tiden.

Ibland undrar jag om jag skulle må bättre av att bo där uppe. Innan jag började må dåligt för några år sedan skulle jag aldrig ha tänkt tanken. Jag flyttade därifrån för att jag hellre ville vara där det “händer något” (+ också att det finns mer jobb här än där, inte för att jag har något just nu, men ändå). En annan sak jag flyttade ifrån var ett samhälle där alla känner alla och alla pratar om alla. Inte för att det finns något speciellt att prata om om mig (fast jag har hört underliga rykten så här i efterhand - som att när jag flyttade tillbaka upp 1991 efter ett par år i Stockholm, så hade någon sagt att pappa fick hämta hem mig för att jag kommit på fel spår och höll på med droger - jag som aldrig rört droger i hela mitt liv och är helt emot dem!!). Men jag trivs bättre med att få vara lite anonym.

Men som sagt. De senaste gångerna jag varit där uppe så har jag alltid mått så bra och inte velat åka tillbaka. Där finns inte en massa människor på gatorna, ingen tunnelbana, inte en massa trafik, inte alls samma stress… Jag har numera jättesvårt för att vara där det är mycket människor, t ex i city eller i gallerior. Jag tycker inte om att åka tunnelbana, och senaste månaderna har det nästan börjat framkalla panikattacker igen. Jag kan inte hantera stress längre. Ändå bor jag mitt i smeten. Fast jag vet ändå inte om det är den lugna tillvaron som får mig att må bra däruppe, eller helt enkelt sällskapet (när jag besöker mina föräldrar tillbringar jag ju tiden med dem som står mig nära, det finns någon att gå upp och säga godmorgon till när jag vaknar etc). Eller kanske att jag åker ifrån alla krav, måsten och borden.