CreaMarias dagbokPyssel, vardag och grubblerier

Jag tror bestämt att pärlskaparlusten börjar krypa ut ur det ide den tillbringat ett antal månader i. För idag shoppade jag pärlor. Mest parvis - jag tycker alltid det är roligast att göra örhängen. Shoppande skedde på Street. Jag hade lovat Marie att komma dit med en tång hon skulle ha av mig. Förstås kunde jag inte låta bli att dregla över hennes bord med pärlor varav några slank ner i en liten shoppingpåse. Några roliga delar blev det även hos Rosie (ett par läckra gröna pärlor och några Hello Kitty-berlocker).
Så nu vet jag vad jag ska göra framför TV:n och Eurovisionsschlagerfinalen ikväll - örhängen!

Jag har fortfarande inte så mycket skapat att visa upp. Ja, jag har skapat en del på sistone. Inga mängder, men lite örhängen, kort och ATCs. Det mesta har jag inte fotat än. Det jag har fotat, de bilderna har jag inte redigerat än. Så den som vill bli pysselinspirerad får vänta ett tag till.

För övrigt kan jag knappast anklagas för att uppdatera min blogg särskilt ofta…

Något som har hänt sedan sist då? Tja. Jag är klar med mitt senaste hemsideprojekt. www.smokie.se. Idén till den sidan poppade upp i mitt huvud förra månaden efter att jag hade varit på Smokie-konserten. Jag skulle tycka det vore kul att åka iväg och se dem någonstans när de kommer till Sverige igen i sommar, men jag känner ingen som gillar dem så pass att de skulle åka iväg till annan ort för att gå på konsert. Jag funderade lite på hur man kommer i kontakt med andra Smokie-fantaster, och insåg att det vore bra med en liten “mötesplats”. Tydligen finns ett visst intresse, för under de exakt två dygn som sidan funnits online har jag i skrivande stund haft 122 besökare.

Jag hade inte ens tänkt nämna för den stora allmänheten (och än mindre för mina vänner…) att jag gjort en Smokie-sida. Det känns lite fånigt på något sätt. Vuxen människa gör en hemsida tillägnad ett band, är det normalt? Men vid närmare eftertanke har jag väl aldrig varit normal. Dessutom har ju musik alltid varit en stor del av mitt liv. Fram tills jag krockade med väggen så var det ju en av mina allra största passioner i livet (sedan tog det mig ju ett tag att ens stå ut med något annat än total tystnad…). Jag gick på konserter med stora band, jag gick jämnt och ständigt på småspelningar med lokala band, jag kände folk som spelade i band (numera är väl M den enda jag fortfarande har kontakt med) osv. Så istället för att nu känna mig konstig och att jag skiljer mig från mängden, så borde jag väl istället inse att jag börjar hitta tillbaka till mig själv, dvs att musik är en del av mitt liv.

Nåväl. Annars rullar tillvaron på i samma gamla spår. Söker jobb, läser böcker, går på bio varje vecka, slösar bort en massa tid vid datorn… Jag vill att det ska hända något spännande. T ex: 1) att jag tappar 30 kilo i raketfart 2) att jag träffar Herr Rätt 3) att jag får ett jobb, som dessutom är spännande och intressant 4) att jag vinner några miljoner på Triss (eller Yezz, kom på att jag har en oskrapad sån i plånboken). Skulle vilja ut och resa också, men då krävs väl nästan att punkt 4 går i uppfyllelse först. *suck*

Litte smått och gott som gör att jag just nu är på glatt humör:

1) Härom kvällen gjorde jag några örhängen (nej, jag har inte fotat än). Första smycken jag gör på evigheter, eftersom jag ju blev totalt anti-smyckeskapande under den tid jag ägnade mig åt att sälja pärlor. Började lite smått framför TV:n, och upptäckte att det är ju faktiskt skoj igen.

2) Jag har just bokat en biljett till en konsert på Smokies nästa Sverige-turné. Jadå, det är fullt normalt att se samma band två gånger på ett år. Speciellt med tanke på det faktum att det finns nästan ingenting som gör mig så glad och upplyft som just deras konserter. Varför ska jag då vänta kanske både ett och två år när jag har chansen om fyra månader.

3) Nya numret av CK kom med posten idag.

4) Solen skiner, och även om kylan biter sig fast så känns det ändå att våren närmar sig. Efter lunch idag ska kameran och jag åka in till city och ta en härligt solig stadspromenad.

Vad gör DIG glad just nu?

Jahapp, dags för en liten uppdatering kanske. Blir fortfarande mer bilder än ord tror jag. Känner mig inte riktigt tillbaka i skrivartagen än.

Jag har gjort ett nytt smyckeset idag, en födelsedagspresent till min brevvän i Tyskland (vi har brevväxlat i ca 20 år nu!). Är inte säker på vad hon gillar för färger, så jag blandade lite. Silverpläterat, kulturpärlor och sötvattenspärlor.

Shoppat har jag förstås gjort som vanligt. I morse kom brev från FBTY, månadens garner samt förra månadens som Tracey på FBTY var så snäll och skickade igen när den försändelsen tydligen kom bort någonstans på vägen.

Och med vanliga postutdelningen fick jag avi om att jag hade ett paket att hämta från ScrapAddicted. Mina allra första fluid chalks faktiskt, jag har hittills klarat mig med distress ink och vanliga stämpeldynor (typ versacolor) när jag inkat kanter. Men nu är det flera som sagt att man inte kan vara utan fluid chalk, så jag måste väl falla för grupptrycket.

En kort uppdatering av senaste dagarna:

29 december
Fick ett impulsryck och åkte till Åhléns. Jag hade sett en underbar ängel där innan jul, men tyckte det var lite väl saftigt att lägga ut 275 kr på något jag bara kan ha framme ett par veckor till jul. Nu fanns den för halva priset, så jag slog till. Den är bara så vacker!

30 december
Firade min födelsedag en dag för sent tillsammans med vännerna L och G. De skulle egentligen ha kommit på rätt dag, men då var det sånt snöoväder att vi var osäkra på om pendeltåg och bussar skulle gå normalt. En trevlig kväll med inte-så-god mat (jag är en hopplös kock), vin, prat och TP-spelande.

Nyårsafton
Jag är en störd person. För jag vill vara hemma för mig själv när det är nyårsafton. Jag har ingen lust att sitta på tunnelbanan hem mitt i natten när det antagligen är fullt av fulla människor. Jag trivs bättre hemma i soffan, där jag kan ha det lugnt och skönt och lukta på (??) TV:n. En del av kvällen ägnades åt att skapa ett smyckeset till en fyllande kompis. Blidde så här (förutom att det som är knallblått på bilden inte är lika knallblått i verkligheten):

Nyårsdagen
Biobesök med I. Vi såg “Buss till Italien”, som inte alls var så bra som jag hade väntat mig.

Nå, hur var det nu med nyårslöftena? Jag brukar inte avge några såna, för jag kan i alla fall aldrig hålla dem. Men det finns en hel del saker jag skulle vilja bli bättre på. T ex:
- Scrappa mer
- Fotografera mer
- Uppdatera min blogg regelbundet
- Skicka mer RAKar
- Besvara email snabbare
- Börja skriva brev igen
- Vara mer ekonomisk, inte slösa så mycket (eftersom jag inte har mycket pengar att skösa med)
- Bättre matvanor
- Dagliga promenader
- Börja meditera regelbundet igen

Det finns säkert mycket mer jag skulle kunna fylla på listan med. Och jag tänker inte gå in stenhårt för allting på en gång, för då kommer jag bara att ledsna och så blir det inga förändringar alls. Men förhoppningsvis kan jag ha listan någonstans i bakhuvudet och så sakta börja införa nya vanor…

Nu är jag tillbaka hemma igen, efter att ha tillbringat en vecka hos mina föräldrar. Det var en underbart härlig vecka - en lugn tillvaro i en lugn miljö. Skog, snö och tystnad. Trevligt sällskap (till skillnad från min vanliga ensamma tillvaro - att umgås med vänner kan aldrig fylla det tomrum som det innebär att jag är singel och inte delar vardagen med någon) och avkopplande sysselsättning (jag har inte gjort så mycket mer än att titta på TV, spela TP med mamma, brodera och tillverkat lite pärlsmycken). Jag känner mig otroligt utvilad och avslappnad. Jag sover också så mycket bättre där, trots att sängen i mitt gamla flickrum ger mig vansinning värk i axlar och nacke. Till skillnad från här hemma - i natt var första natten hemma igen, och jag lyckades inte somna förrän vid 2-tiden.

Ibland undrar jag om jag skulle må bättre av att bo där uppe. Innan jag började må dåligt för några år sedan skulle jag aldrig ha tänkt tanken. Jag flyttade därifrån för att jag hellre ville vara där det “händer något” (+ också att det finns mer jobb här än där, inte för att jag har något just nu, men ändå). En annan sak jag flyttade ifrån var ett samhälle där alla känner alla och alla pratar om alla. Inte för att det finns något speciellt att prata om om mig (fast jag har hört underliga rykten så här i efterhand - som att när jag flyttade tillbaka upp 1991 efter ett par år i Stockholm, så hade någon sagt att pappa fick hämta hem mig för att jag kommit på fel spår och höll på med droger - jag som aldrig rört droger i hela mitt liv och är helt emot dem!!). Men jag trivs bättre med att få vara lite anonym.

Men som sagt. De senaste gångerna jag varit där uppe så har jag alltid mått så bra och inte velat åka tillbaka. Där finns inte en massa människor på gatorna, ingen tunnelbana, inte en massa trafik, inte alls samma stress… Jag har numera jättesvårt för att vara där det är mycket människor, t ex i city eller i gallerior. Jag tycker inte om att åka tunnelbana, och senaste månaderna har det nästan börjat framkalla panikattacker igen. Jag kan inte hantera stress längre. Ändå bor jag mitt i smeten. Fast jag vet ändå inte om det är den lugna tillvaron som får mig att må bra däruppe, eller helt enkelt sällskapet (när jag besöker mina föräldrar tillbringar jag ju tiden med dem som står mig nära, det finns någon att gå upp och säga godmorgon till när jag vaknar etc). Eller kanske att jag åker ifrån alla krav, måsten och borden.