Eller alternativ titel - “Till mina vänner i Da Smokie-team, så här i väntans tider” 
Rosa:
Röd:
Gul:
Grön:
Blå:
Lila:
Brun:
Måste bara tillägga att jag har abstinens.
Jag längtar efter att scrappa. Har en massa idéer. Men ingen tid.
Jag längtar efter att gå på Smokie-konsert (den bästa medicinen för mig när jag är trött och stressad). Och att träffa de trevliga Smokiemänniskor jag lärde känna i somras.
“For 24 years I’ve been living next door to Alice…” Okej, det är inte en Alice, och inte heller tjugofyra år. Men Herr Intressant i min trappuppgång har ju som bekant varit av intresse sedan urminnes tider. Så visst kändes det lite sorgligt idag när jag kom hem och såg lappen i porten om visning av lägenhet, och senare såg honom stuva in ett flyttlass i sin lilla bil. Jag som har väntat i evighet på att hans eller min blyghet som i ett trollslag ska försvinna (sista tiden har vi tagit steget från bara ett hej till att faktiskt utbyta några meningar). Ja ja, det kanske är meningen att jag ska lära mig att inte bara vänta utan att faktiskt ta första steget när jag tycker att någon är intressant. Det finns en annan person av intresse för tillfället, så jag får väl öva mig på honom. 
För övrigt har det varit en trevlig helg. I fredags var jag och G på Big Ben och såg Led Boots. Det var så kul att se grabbarna igen!! När G pratade med dem innan jag kom dit, sa de att på den tiden de spelade på Lilla Maria så tyckte de inte att det var roligt att spela om vi (jag, G och L) inte var där. Lite kul. Tyvärr kunde jag inte stanna så länge denna gång eftersom jag ville vara relativt pigg och utvilad dagen därpå. Nästa gång de spelar ska jag vara kvar och partaja hela natten lång.
Igår kom A på besök. Vi hann med en liten shoppingrunda i city, god lunch i Kista, liten shoppingrunda i Kista, oätlig middag hemma (varför blir all mat alltid misslyckad när jag ska bjuda andra??), nostalgititt på mina gamla konsertfoton, nostalgilyssnande på gamla vinylplattor (mera Whitesnake till folket!) och X antal timmars Smokie-videotittande. Förhoppningsvis hade A lika trevligt som jag.
Förra månaden var Smokie på Sverige-turné igen. Och jag var på Smokie-turné. Ja, ni som känner mig vet ju att jag inte alltid är riktigt normal. 
Jag var på tre konserter i olika städer, och det var en upplevelse. Från början skulle jag bara ha varit på en, men så lärde jag känna lite olika människor via nätet och bestämde mig för att gå på fler konserter och få tillfälle att träffa dessa trevliga människor. Det är ju ett faktum att Smokie-konserter får mig att må bra, så tre må-bra-tillfällen på en vecka är inte helt fel.
Kostade lite gjorde det, men det fick bli min semester för i år - jag som nästan aldrig åker på semester ö h t. Och värt pengarna var det definitivt. Konserterna var bra, efter-partajandet var roligt, och sist men inte minst var det toppenskoj att träffa nya trevliga människor (you know who you are :)). För övrigt var killarna i crewet roliga och trevliga, och lille mannen Mike gav mig nästan hjärtstillestånd (jag har alltid tyckt att han är snygg och charmig, men att stå öga mot öga med honom är en helt annan sak än att se honom på scenen).
Jag ser redan fram emot nästa turné.
Okej, dags för en liten liten uppdatering. Nu har jag ju äntligen tagit mig i kragen och skakat liv i min gamla LiveJournal för att mina internationella vänner ska kunna läsa en engelskspråkig blogg. Då ska jag väl inte låta den vanliga bloggen falla i glömska.
Så vad har då hänt i mitt liv på sista tiden? Inte mycket, som vanligt. Det mest intressanta var väl den lilla helgutflykten med K för några veckor sedan. Vi åkte upp till mina gamla hemtrakter där jag deltog i det årliga Sotarafton, och sedan åkte vi vidare till Dalarna för att för första gången besöka Papperskraft.
Nu närmaste veckan är det dags för lite små utflykter igen, av det mer galna slaget. För jag antar att det är galet att åka iväg till annan ort för att gå på en konsert med ett band jag såg så sent som för fyra månader sedan. Men vadå, lite galna saker måste man få göra. Som någon uttryckte i ett mail jag fick - “annars kan man ju bli vuxen”.
Och om ytterligare några veckor ska jag och mamma åka på en tvådagars liten minitur till Flen och Bettna, för att titta på hennes morfars gamla hemtrakter. Vilket påminner mig om att jag måste komma ihåg att ringa och boka hotellrum så vi har någonstans att övernatta.
För övrigt var jag och L ut och åt middag i onsdags, och sedan satt vi på Kellys uteservering och drack ett par glas och pratade och kollade på folk. Det var trevligt. Såna saker som jag gärna skulle göra lite oftare. Jag hade funderingar på att gå ut med G en sväng i kväll, men jag tror jag avstår. Dels gillar jag absolut inte bandet som ska spela, och dels ska jag upp rätt så tidigt imorgon så jag vill gärna komma i säng i hyfsad tid. Ska förhoppningsvis partaja lite imorgon kväll istället.
Jag har fortfarande inte så mycket skapat att visa upp. Ja, jag har skapat en del på sistone. Inga mängder, men lite örhängen, kort och ATCs. Det mesta har jag inte fotat än. Det jag har fotat, de bilderna har jag inte redigerat än. Så den som vill bli pysselinspirerad får vänta ett tag till.
För övrigt kan jag knappast anklagas för att uppdatera min blogg särskilt ofta…
Något som har hänt sedan sist då? Tja. Jag är klar med mitt senaste hemsideprojekt. www.smokie.se. Idén till den sidan poppade upp i mitt huvud förra månaden efter att jag hade varit på Smokie-konserten. Jag skulle tycka det vore kul att åka iväg och se dem någonstans när de kommer till Sverige igen i sommar, men jag känner ingen som gillar dem så pass att de skulle åka iväg till annan ort för att gå på konsert. Jag funderade lite på hur man kommer i kontakt med andra Smokie-fantaster, och insåg att det vore bra med en liten “mötesplats”. Tydligen finns ett visst intresse, för under de exakt två dygn som sidan funnits online har jag i skrivande stund haft 122 besökare.
Jag hade inte ens tänkt nämna för den stora allmänheten (och än mindre för mina vänner…) att jag gjort en Smokie-sida. Det känns lite fånigt på något sätt. Vuxen människa gör en hemsida tillägnad ett band, är det normalt? Men vid närmare eftertanke har jag väl aldrig varit normal. 
Dessutom har ju musik alltid varit en stor del av mitt liv. Fram tills jag krockade med väggen så var det ju en av mina allra största passioner i livet (sedan tog det mig ju ett tag att ens stå ut med något annat än total tystnad…). Jag gick på konserter med stora band, jag gick jämnt och ständigt på småspelningar med lokala band, jag kände folk som spelade i band (numera är väl M den enda jag fortfarande har kontakt med) osv. Så istället för att nu känna mig konstig och att jag skiljer mig från mängden, så borde jag väl istället inse att jag börjar hitta tillbaka till mig själv, dvs att musik är en del av mitt liv.
Nåväl. Annars rullar tillvaron på i samma gamla spår. Söker jobb, läser böcker, går på bio varje vecka, slösar bort en massa tid vid datorn… Jag vill att det ska hända något spännande. T ex: 1) att jag tappar 30 kilo i raketfart 2) att jag träffar Herr Rätt 3) att jag får ett jobb, som dessutom är spännande och intressant 4) att jag vinner några miljoner på Triss (eller Yezz, kom på att jag har en oskrapad sån i plånboken). Skulle vilja ut och resa också, men då krävs väl nästan att punkt 4 går i uppfyllelse först. *suck*
Jag var på Smokie-konsert ikväll. Lika bra som alltid (jag ser dem varje gång de är i Stockholm). Jag återkommer lite mer ingående imorgon, jag är dödstrött så här mitt i natten. Var bara tvungen att ladda över bilderna till datorn och se om de blev något. Inte många bilder som blev bra, allt var suddigt, men så blir det väl när darrhänta jag fotar utan blixt och utan stativ…
Kort som i dubbel pappersbit man skriver hälsning i och ger till någon:
Så har jag då äntligen skapat något. I fredags gjorde jag ett kort i all hast. Fotat har jag gjort också, men bilden är kvar i kameran, så den får hamna i bloggen en annan dag. Kortet var till scrapbutiken Papprika på dess 3-årsdag. Vadå? Är det inte normalt att göra grattiskort till butiker, gör man bara det till människor? Jaha. Men så har ju jag aldrig varit normal heller.
Kort som i inte långt - en kortfattad uppdatering av vad som hänt sedan sist:
Jag fick inte jobbet jag inte ville ha. Eller rättare sagt, först ville arbetsgivaren att jag skulle prova på i ett par veckor (men fortfarande gå på A-kassa under den tiden - så får man väl inte göra??). Sedan… blev det inte så. Jag behöver inte gå in på några detaljer här, kan bara kort säga att han verkar oseriös och jag är lättad att jag slipper ha något med honom att göra.
Jag har gjort den fantastiska upptäckten att det räcker med ett utlåtande från min läkare för att Arbetsförmedlingen ska ta hänsyn till vad jag klarar resp inte klarar i arbetslivet. Yes! Jag som trodde att det behövdes en utredning från Försäkringskassan (och enligt dem är jag ju fullt rehabiliterad). En mycket lättad jag ska träffa AF i veckan och få papper som min läkare ska fylla i.
Var som sagt på 3-årskalas i fredags. 30% rea kl 3 (15) den 3/3 kunde jag inte missa. Visa-kortet darrade som ett asplöv av blotta förskräckelsen och jag fick nya leksaker till min samling (samla, jag det är klart jag samlar på pysselsaker… vadå, ska man använda dem också??).
I och K är tillbaka i stan igen. Båda vill träffa mig imorgon, men jag har lovat K först, så… Ack så krävande det är att vara en eftertraktad person. 
Jag har börjat längta till Smokie-konserten. Nu är det bara nio dagar kvar. Jag har nästan abstinens, det var över ett år sedan jag såg dem senast. Ska köpa deras nya CD imorgon. Det kan ju vara trevligt att faktiskt ha hört de nya låtarna de garanterat kommer att spela på konserten.