Eller alternativ titel - “Till mina vänner i Da Smokie-team, så här i väntans tider” 
Rosa:
Röd:
Gul:
Grön:
Blå:
Lila:
Brun:
Jag och 57 941 andra människor.
Nu tror jag tiden har satt eget hastighetsrekord, och jag väntar bara på att få bromsa lite. Förra veckan var jag i alla fall ledig fyra dagar (pga bortbytta arbetsdagar) och kunde ägna mig åt min mamma som var här på besök torsdag-måndag.
I fredags var vi på Hantverksmässan i Sollentuna. Jag köpte lite pyssel och en ny dörrmatta till mig själv, och lite julklappar till släkt och vänner. Sedan åkte vi till Kista Galleria där det blev nachotallrik till lunch på Lewinskys och sedan ytterligare shopping (nya svarta stretchjeans till mig, och två toppar i för tidig julklapp/födelsedagspresent från mamma till mig).
Lördag åt vi också ute, och sedan åkte vi in till stan för att bl a kolla på NK:s berömda julskyltning. Note to self: gå inte på stan i Stockholm city en lördag ett par veckor innan jul. Det är totalt självplågeri. Nåväl, efter den tortyren var vi på julkonsert i Filadelfiakyrkan - Den levande sjungande julgranen. Mamma uppskattade det precis så mycket som jag trodde att hon skulle göra. Jag tyckte också konserten var bra, men jag har ju redan varit på genrepet så det blev en liten upprepning.
Resten av helgen tillbringades med att spela det nya spelet “Master of Television” (ett TP-liknande spel men med enbart TV-frågor). Jag som tycker jag tittar så mycket på TV! Jamen visst, gissa vem som vann de flesta av gångerna? Inte jag. Jag skulle nog vilja ha “Master of Movies också”, men frågan är vem som vill spela det med mig. Den enda filmtokiga person jag vet är I, och jag tror inte att hon är så spelintresserad.
Nu är det sista veckan på Skapa. Veckorna har gått fort och det har varit roligt. Men också tröttsamt. Det blir ju trots allt en rejäl omställning från långtidssjukskriven/arbetslös till att kastas in på heltid. Just nu bara längtar jag efter att få viiiiila. Känner att jag klämmer ur de allra sista energiresurserna, finns inte mycket kvar att ta av. Jag var in på hälsokosten idag och köpte Chi-San (men blä vad illa det smakar), det ska man visst få energi av omgående.
What else? I morse väcktes jag av brevbäraren. Inte den vanliga då, men den som kommer med Global Priority-försändelser från USA. Det var månadens kit från Kits N Kaboodles. OJ, jag tror jag är kär!! Inte i brevbäraren. I sakerna han kom med. Bohemias fantastiska julpapper, och diverse dekorationer från samma företag. Vore jag inte så trött skulle jag fota och ladda upp lite bildbevis, men det går bra att se papperen här (det jag fick var papper ur Merry-serien).
Tja, det är väl vad som hänt så här långt. Nu ska jag ta tag i att göra de julkort som ska skickas till USA och som det var sista dag att posta igår… ehum…
På tal om USA förresten, så släpptes Taylor Hicks nya CD idag. Jag har förstås förhandsbeställt den (vad annars? ;)) på Amazon (synd bara att de har så långa leveranstider om man håller sig till normala fraktkostnader, men det finns visst något som heter tålamod).
Förra månaden var Smokie på Sverige-turné igen. Och jag var på Smokie-turné. 
Ja, ni som känner mig vet ju att jag inte alltid är riktigt normal. 
Jag var på tre konserter i olika städer, och det var en upplevelse. Från början skulle jag bara ha varit på en, men så lärde jag känna lite olika människor via nätet och bestämde mig för att gå på fler konserter och få tillfälle att träffa dessa trevliga människor. Det är ju ett faktum att Smokie-konserter får mig att må bra, så tre må-bra-tillfällen på en vecka är inte helt fel.
Kostade lite gjorde det, men det fick bli min semester för i år - jag som nästan aldrig åker på semester ö h t. Och värt pengarna var det definitivt. Konserterna var bra, efter-partajandet var roligt, och sist men inte minst var det toppenskoj att träffa nya trevliga människor (you know who you are :)). För övrigt var killarna i crewet roliga och trevliga, och lille mannen Mike gav mig nästan hjärtstillestånd (jag har alltid tyckt att han är snygg och charmig, men att stå öga mot öga med honom är en helt annan sak än att se honom på scenen).
Jag ser redan fram emot nästa turné.
Litte smått och gott som gör att jag just nu är på glatt humör:
1) Härom kvällen gjorde jag några örhängen (nej, jag har inte fotat än). Första smycken jag gör på evigheter, eftersom jag ju blev totalt anti-smyckeskapande under den tid jag ägnade mig åt att sälja pärlor. Började lite smått framför TV:n, och upptäckte att det är ju faktiskt skoj igen.
2) Jag har just bokat en biljett till en konsert på Smokies nästa Sverige-turné. Jadå, det är fullt normalt att se samma band två gånger på ett år. Speciellt med tanke på det faktum att det finns nästan ingenting som gör mig så glad och upplyft som just deras konserter. Varför ska jag då vänta kanske både ett och två år när jag har chansen om fyra månader.
3) Nya numret av CK kom med posten idag.
4) Solen skiner, och även om kylan biter sig fast så känns det ändå att våren närmar sig. Efter lunch idag ska kameran och jag åka in till city och ta en härligt solig stadspromenad.
Vad gör DIG glad just nu?
Jag var på Smokie-konsert ikväll. Lika bra som alltid (jag ser dem varje gång de är i Stockholm). Jag återkommer lite mer ingående imorgon, jag är dödstrött så här mitt i natten. Var bara tvungen att ladda över bilderna till datorn och se om de blev något. Inte många bilder som blev bra, allt var suddigt, men så blir det väl när darrhänta jag fotar utan blixt och utan stativ…
Kort som i dubbel pappersbit man skriver hälsning i och ger till någon:
Så har jag då äntligen skapat något. I fredags gjorde jag ett kort i all hast. Fotat har jag gjort också, men bilden är kvar i kameran, så den får hamna i bloggen en annan dag. Kortet var till scrapbutiken Papprika på dess 3-årsdag. Vadå? Är det inte normalt att göra grattiskort till butiker, gör man bara det till människor? Jaha. Men så har ju jag aldrig varit normal heller.
Kort som i inte långt - en kortfattad uppdatering av vad som hänt sedan sist:
Jag fick inte jobbet jag inte ville ha. Eller rättare sagt, först ville arbetsgivaren att jag skulle prova på i ett par veckor (men fortfarande gå på A-kassa under den tiden - så får man väl inte göra??). Sedan… blev det inte så. Jag behöver inte gå in på några detaljer här, kan bara kort säga att han verkar oseriös och jag är lättad att jag slipper ha något med honom att göra.
Jag har gjort den fantastiska upptäckten att det räcker med ett utlåtande från min läkare för att Arbetsförmedlingen ska ta hänsyn till vad jag klarar resp inte klarar i arbetslivet. Yes! Jag som trodde att det behövdes en utredning från Försäkringskassan (och enligt dem är jag ju fullt rehabiliterad). En mycket lättad jag ska träffa AF i veckan och få papper som min läkare ska fylla i.
Var som sagt på 3-årskalas i fredags. 30% rea kl 3 (15) den 3/3 kunde jag inte missa. Visa-kortet darrade som ett asplöv av blotta förskräckelsen och jag fick nya leksaker till min samling (samla, jag det är klart jag samlar på pysselsaker… vadå, ska man använda dem också??).
I och K är tillbaka i stan igen. Båda vill träffa mig imorgon, men jag har lovat K först, så… Ack så krävande det är att vara en eftertraktad person. 
Jag har börjat längta till Smokie-konserten. Nu är det bara nio dagar kvar. Jag har nästan abstinens, det var över ett år sedan jag såg dem senast. Ska köpa deras nya CD imorgon. Det kan ju vara trevligt att faktiskt ha hört de nya låtarna de garanterat kommer att spela på konserten.