CreaMarias dagbokPyssel, vardag och grubblerier

…går man på krogen och ser coverband  vecka efter vecka? Okej, inte varje vecka, men oftast ett par gånger i månaden. Och ofta samma 3-4 band. Tja, helt enkelt för att jag gillar musik. Och helst då livemusik.

Gå på krogen för att supa sig full? Hm, det händer. I alla fall i fel sällskap (läs: killkompisen som dricker mycket). Men vanligtvis blir det inte så väldans våta utekvällar.
Gå på krogen för att ragga? Nej tack. Visst vill jag träffa Herr Rätt. Men det tycks som om 99% av killarna på krogen är fulla och jobbiga, så jag tror inte det är där man träffar honom. Eller?
Gå på krogen för att lyssna på livemusiken? JAAA!

Men coverband…? Ja! När jag var ung (jo, det var jag en gång för femton år sedan) såg jag en massa band som spelade originalmusik. Ungefär fem av sju möjliga dagar i veckan på Cityhallen, ibland på andra rockklubbar, samt nästan alla hårdrockskonserter med stora band på Isstadion och Solnahallen, oavsett om jag brukade lyssna på banden på platta eller ej.

Nu är jag visst gammal. Eller vad det beror på. Men jag vill helst höra musik jag känner igen. Kommer de “stora” favoritbanden för en konsert så går jag gärna. Men det går lika bra med covers på favoritpuben. Om det är bra band. Och vad kännetecknar då ett bra band? 1) Duktiga musiker. 2) Bra sångare. De två sakerna är A och O när jag ska se ett coverband. Repertoaren är hyfsad viktig, fast bland alla låtar jag gillar får jag även stå ut med sånt jag inte gillar. Bara för att jag inte har samma smak som medelsvenssonpubgästen, och banden vill förstås tillfredsställa medelsvenssonpubgästens musiksmak.

Ibland undrar jag hur många fler av pubens gäster som verkligen är där för musikens skull. Jag minns en kväll på en annan pub än favoritpuben, när det där coverbandet som spelar alldeles för sällan faktiskt spelade för en gångs skull. Det var ganska mycket folk där. Men ingen tycktes bry sig om bandet. Ingen applåderade. Ingen tycktes ens se att bandet existerade. Ingen dansade. Alla bara drack och pratade med varandra. Sånt gör ont. För vi talar om duktiga musiker som borde få uppskattning för sitt framträdande.

Eller som för några veckor sedan när jag åkte till annan stad (det brukar jag inte göra för att se coverband, men min goda vän som bor i trakterna och gillar det bandet lurade dit mig). Även där ett band som består av skickliga musiker och en bra karismatisk sångare. De “vanliga” coverlåtarna mycket bra framförda. Och hela lokalen tömdes nästan vid varje set, för att fyllas i pauserna. Kan möjligen bero på att ungefär alla på det utestället var i tjugoårsåldern och förmodligen skulle föredragit techno eller nå’t.

Tja, det var bara lite funderingar om varför jag går på krogen. Och lyssnar på samma band gång på gång (men upptäcker gärna nya band också!). Varför jag ser de där gubbarna från England gång på gång kan vi diskutera en annan gång.

Herrejisses. Jag var ute igår. Lite oplanerat. Har pratat länge om att gå ut och ta en öl eller tre med M som jag inte träffar så ofta nu för tiden. Vi båda anser att meningen med att gå ut är att lyssna på livemusik eftersom vi båda älskar musik, och för flera år sedan gick vi alltid ut hela tiden. Nu blir det typ en gång om året. Så, igår kväll blev det av.

Det blev en betydligt senare utekväll än jag räknat med. Jag skulle ju definitivt hinna med sista tunnelbanan hem. Jomen tjoho. Efter att Big Ben stängt kl 1 gick vi vidare till Kellys (måste vara mer än 10 år sedan jag var där senast?!). Kl 3:40 när jag insåg att jag just missat nattbussen hem och skulle få vänta en timme på nästa, lyxade jag till med en taxi hem till förorten. Det har jag nog inte heller gjort på 10 (eller 20) år.

Kan tillägga att alkoholintaget blev ungefär 2-3 gånger så stort som det brukar vara när jag går ut, och - här kommer herrejisses in i bilden - med några avbrott för toabesök och frukost, så sov jag till 14:30. Definitivt för första gången i mitt liv.

Jag är för gammal för sånt här.

På tal om gammal så var Bill på Big Ben. Det måste vara, om inte 10 så i alla fall 7-8 år sedan jag träffade honom senast. Han har blivit gammal… Hade varit kul om han hade gått upp och gästat med bandet (Thomas Arnesen Bluesband), men det gjorde han inte.

Nu tror jag tiden har satt eget hastighetsrekord, och jag väntar bara på att få bromsa lite. Förra veckan var jag i alla fall ledig fyra dagar (pga bortbytta arbetsdagar) och kunde ägna mig åt min mamma som var här på besök torsdag-måndag.

I fredags var vi på Hantverksmässan i Sollentuna. Jag köpte lite pyssel och en ny dörrmatta till mig själv, och lite julklappar till släkt och vänner. Sedan åkte vi till Kista Galleria där det blev nachotallrik till lunch på Lewinskys och sedan ytterligare shopping (nya svarta stretchjeans till mig, och två toppar i för tidig julklapp/födelsedagspresent från mamma till mig).

Lördag åt vi också ute, och sedan åkte vi in till stan för att bl a kolla på NK:s berömda julskyltning. Note to self: gå inte på stan i Stockholm city en lördag ett par veckor innan jul. Det är totalt självplågeri. Nåväl, efter den tortyren var vi på julkonsert i Filadelfiakyrkan - Den levande sjungande julgranen. Mamma uppskattade det precis så mycket som jag trodde att hon skulle göra. Jag tyckte också konserten var bra, men jag har ju redan varit på genrepet så det blev en liten upprepning.

Resten av helgen tillbringades med att spela det nya spelet “Master of Television” (ett TP-liknande spel men med enbart TV-frågor). Jag som tycker jag tittar så mycket på TV! Jamen visst, gissa vem som vann de flesta av gångerna? Inte jag. Jag skulle nog vilja ha “Master of Movies också”, men frågan är vem som vill spela det med mig. Den enda filmtokiga person jag vet är I, och jag tror inte att hon är så spelintresserad.

Nu är det sista veckan på Skapa. Veckorna har gått fort och det har varit roligt. Men också tröttsamt. Det blir ju trots allt en rejäl omställning från långtidssjukskriven/arbetslös till att kastas in på heltid. Just nu bara längtar jag efter att få viiiiila. Känner att jag klämmer ur de allra sista energiresurserna, finns inte mycket kvar att ta av. Jag var in på hälsokosten idag och köpte Chi-San (men blä vad illa det smakar), det ska man visst få energi av omgående.

What else? I morse väcktes jag av brevbäraren. Inte den vanliga då, men den som kommer med Global Priority-försändelser från USA. Det var månadens kit från Kits N Kaboodles. OJ, jag tror jag är kär!! Inte i brevbäraren. I sakerna han kom med. Bohemias fantastiska julpapper, och diverse dekorationer från samma företag. Vore jag inte så trött skulle jag fota och ladda upp lite bildbevis, men det går bra att se papperen här (det jag fick var papper ur Merry-serien).

Tja, det är väl vad som hänt så här långt. Nu ska jag ta tag i att göra de julkort som ska skickas till USA och som det var sista dag att posta igår… ehum…

På tal om USA förresten, så släpptes Taylor Hicks nya CD idag. Jag har förstås förhandsbeställt den (vad annars? ;)) på Amazon (synd bara att de har så långa leveranstider om man håller sig till normala fraktkostnader, men det finns visst något som heter tålamod).

Drygt två veckor sedan sist, så det är väl dags för en liten uppdatering. Jag skulle gärna vilja skriva dagligen, men det känns som om jag aldrig hinner någonting…!! I veckorna är det mest jobba-sova-jobba-sova som gäller. Och senaste helgerna har det varit fullt upp med både ditt och datt.

Helgen 18-19 november var jag hos mina föräldrar i Hälsingland. Det blev det årliga Flitiga Händer (den lokala lilla hantverksmässan/julmarknaden) som alltid. Många utställare och ännu fler besökare.
Helgen därefter hann jag med att uträtta en massa saker på stan, träffa K (det var tre veckor sedan sist) och stå med M på Street.

Nu denna helg har jag också avverkat en hel del. Lördag jobbade jag (ska vara ledig kommande fredag istället) - då var Gary från QuicKutz på Skapa Hobby för att dema nya Vixen-setet. Alla fick göra små påsar med Ren-pluttar, och jag ägnade mig åt att dela ut nummerlappar till de som skulle delta i workshopen.Direkt efteråt åkte jag till L som hade sin födelsedagsbjudning (fast hon fyllde helgen innan). Det blev en trevlig kväll i Ls och Gs sällskap. Söndag har jag ägnat åt att adventspynta (stjärnor, stakar, gardiner), städa, tvätta och stryka.

Nu väntar en ny rolig arbetsvecka igen. På tal om det - fredag skulle ju egentligen ha varit min sista arbetsprövningsdag. Men i måndags när vi hade utvärderingsmöte med min AF-handläggare, berättade handläggaren att jag får ytterligare två veckor, så nu är jag kvar på Skapa till 15 december. Jippiee!!

På torsdag kommer mamma på besök och stannar till måndag (det är därför jag ska vara ledig på fredag). Vi har planerat in att gå på Hantverksmässan, Tapetutställningen på Nordiska Museet, och Den Levande Sjungande Julgranen (jag har ju redan varit på genrepet, men jag kände att det är en konsert mamma skulle älska, så det får bli den igen så hon får chans att se den).

“For 24 years I’ve been living next door to Alice…” Okej, det är inte en Alice, och inte heller tjugofyra år. Men Herr Intressant i min trappuppgång har ju som bekant varit av intresse sedan urminnes tider. Så visst kändes det lite sorgligt idag när jag kom hem och såg lappen i porten om visning av lägenhet, och senare såg honom stuva in ett flyttlass i sin lilla bil. Jag som har väntat i evighet på att hans eller min blyghet som i ett trollslag ska försvinna (sista tiden har vi tagit steget från bara ett hej till att faktiskt utbyta några meningar). Ja ja, det kanske är meningen att jag ska lära mig att inte bara vänta utan att faktiskt ta första steget när jag tycker att någon är intressant. Det finns en annan person av intresse för tillfället, så jag får väl öva mig på honom.

För övrigt har det varit en trevlig helg. I fredags var jag och G på Big Ben och såg Led Boots. Det var så kul att se grabbarna igen!! När G pratade med dem innan jag kom dit, sa de att på den tiden de spelade på Lilla Maria så tyckte de inte att det var roligt att spela om vi (jag, G och L) inte var där. Lite kul. Tyvärr kunde jag inte stanna så länge denna gång eftersom jag ville vara relativt pigg och utvilad dagen därpå. Nästa gång de spelar ska jag vara kvar och partaja hela natten lång.

Igår kom A på besök. Vi hann med en liten shoppingrunda i city, god lunch i Kista, liten shoppingrunda i Kista, oätlig middag hemma (varför blir all mat alltid misslyckad när jag ska bjuda andra??), nostalgititt på mina gamla konsertfoton, nostalgilyssnande på gamla vinylplattor (mera Whitesnake till folket!) och X antal timmars Smokie-videotittande. Förhoppningsvis hade A lika trevligt som jag.

Mitt gamla musikintresse börjar äntligen återkomma i sin ursprungliga form, och jag känner ett konstant behov av att gå ut och se bra band. I lördags var jag och G på Big Ben där BrobergBand spelade. Jag har sett dem tidigare, om än inte så ofta, och vet att de är bra. Denna gång tänkte jag bara stanna en stund, eftersom jag fortfarande tycker att det är jobbigt när det är alldeles fullpackat med folk. Men bandet var så bra att jag blev kvar tills sista låten var över, kl 2 på natten. Tack BrobergBand för en kväll fylld med bra musik!

Reklam: Ta gärna en titt på deras hemsida där man också kan lyssna på några låtar.

Förhoppningsvis blir det en utekväll på fredag igen (det hänger på om jag får sällskap av G) då Led Boots spelar. Jisses, det är nio år sedan jag såg dem första gången, och många gånger har det blivit sedan dess! Deras Anders spelade förresten med BrobergBand i lördags, en liten överraskning.

Förra månaden var Smokie på Sverige-turné igen. Och jag var på Smokie-turné. Ja, ni som känner mig vet ju att jag inte alltid är riktigt normal. Jag var på tre konserter i olika städer, och det var en upplevelse. Från början skulle jag bara ha varit på en, men så lärde jag känna lite olika människor via nätet och bestämde mig för att gå på fler konserter och få tillfälle att träffa dessa trevliga människor. Det är ju ett faktum att Smokie-konserter får mig att må bra, så tre må-bra-tillfällen på en vecka är inte helt fel.

Kostade lite gjorde det, men det fick bli min semester för i år - jag som nästan aldrig åker på semester ö h t. Och värt pengarna var det definitivt. Konserterna var bra, efter-partajandet var roligt, och sist men inte minst var det toppenskoj att träffa nya trevliga människor (you know who you are :)). För övrigt var killarna i crewet roliga och trevliga, och lille mannen Mike gav mig nästan hjärtstillestånd (jag har alltid tyckt att han är snygg och charmig, men att stå öga mot öga med honom är en helt annan sak än att se honom på scenen).

Jag ser redan fram emot nästa turné.

Okej, dags för en liten liten uppdatering. Nu har jag ju äntligen tagit mig i kragen och skakat liv i min gamla LiveJournal för att mina internationella vänner ska kunna läsa en engelskspråkig blogg. Då ska jag väl inte låta den vanliga bloggen falla i glömska.

Så vad har då hänt i mitt liv på sista tiden? Inte mycket, som vanligt. Det mest intressanta var väl den lilla helgutflykten med K för några veckor sedan. Vi åkte upp till mina gamla hemtrakter där jag deltog i det årliga Sotarafton, och sedan åkte vi vidare till Dalarna för att för första gången besöka Papperskraft.

Nu närmaste veckan är det dags för lite små utflykter igen, av det mer galna slaget. För jag antar att det är galet att åka iväg till annan ort för att gå på en konsert med ett band jag såg så sent som för fyra månader sedan. Men vadå, lite galna saker måste man få göra. Som någon uttryckte i ett mail jag fick - “annars kan man ju bli vuxen”.

Och om ytterligare några veckor ska jag och mamma åka på en tvådagars liten minitur till Flen och Bettna, för att titta på hennes morfars gamla hemtrakter. Vilket påminner mig om att jag måste komma ihåg att ringa och boka hotellrum så vi har någonstans att övernatta.

För övrigt var jag och L ut och åt middag i onsdags, och sedan satt vi på Kellys uteservering och drack ett par glas och pratade och kollade på folk. Det var trevligt. Såna saker som jag gärna skulle göra lite oftare. Jag hade funderingar på att gå ut med G en sväng i kväll, men jag tror jag avstår. Dels gillar jag absolut inte bandet som ska spela, och dels ska jag upp rätt så tidigt imorgon så jag vill gärna komma i säng i hyfsad tid. Ska förhoppningsvis partaja lite imorgon kväll istället.

Jag var på Smokie-konsert ikväll. Lika bra som alltid (jag ser dem varje gång de är i Stockholm). Jag återkommer lite mer ingående imorgon, jag är dödstrött så här mitt i natten. Var bara tvungen att ladda över bilderna till datorn och se om de blev något. Inte många bilder som blev bra, allt var suddigt, men så blir det väl när darrhänta jag fotar utan blixt och utan stativ…

Kort som i dubbel pappersbit man skriver hälsning i och ger till någon:

Så har jag då äntligen skapat något. I fredags gjorde jag ett kort i all hast. Fotat har jag gjort också, men bilden är kvar i kameran, så den får hamna i bloggen en annan dag. Kortet var till scrapbutiken Papprika på dess 3-årsdag. Vadå? Är det inte normalt att göra grattiskort till butiker, gör man bara det till människor? Jaha. Men så har ju jag aldrig varit normal heller.

Kort som i inte långt - en kortfattad uppdatering av vad som hänt sedan sist:

Jag fick inte jobbet jag inte ville ha. Eller rättare sagt, först ville arbetsgivaren att jag skulle prova på i ett par veckor (men fortfarande gå på A-kassa under den tiden - så får man väl inte göra??). Sedan… blev det inte så. Jag behöver inte gå in på några detaljer här, kan bara kort säga att han verkar oseriös och jag är lättad att jag slipper ha något med honom att göra.

Jag har gjort den fantastiska upptäckten att det räcker med ett utlåtande från min läkare för att Arbetsförmedlingen ska ta hänsyn till vad jag klarar resp inte klarar i arbetslivet. Yes! Jag som trodde att det behövdes en utredning från Försäkringskassan (och enligt dem är jag ju fullt rehabiliterad). En mycket lättad jag ska träffa AF i veckan och få papper som min läkare ska fylla i.

Var som sagt på 3-årskalas i fredags. 30% rea kl 3 (15) den 3/3 kunde jag inte missa. Visa-kortet darrade som ett asplöv av blotta förskräckelsen och jag fick nya leksaker till min samling (samla, jag det är klart jag samlar på pysselsaker… vadå, ska man använda dem också??).

I och K är tillbaka i stan igen. Båda vill träffa mig imorgon, men jag har lovat K först, så… Ack så krävande det är att vara en eftertraktad person.

Jag har börjat längta till Smokie-konserten. Nu är det bara nio dagar kvar. Jag har nästan abstinens, det var över ett år sedan jag såg dem senast. Ska köpa deras nya CD imorgon. Det kan ju vara trevligt att faktiskt ha hört de nya låtarna de garanterat kommer att spela på konserten.